Regnet piskar på rutorna.
Det är såå ruggigt och mörkt ute...
Och jag är nyss hemkommen från stallet. Jag säger som scouterna:
"Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder"

Detta ordspråk används endast för stallet vill jag påpeka...
JAG ÄLSKAR ATT FÅ VARA I STALLET.
Det spelar igen roll vilket väder det är eller hur sjuk jag än är...
...jag fullkomligt älskar att åka till stallet varje gång, varje dag...
365 dagar om året.
Förra hösten var jag en hårsmån ifrån lunginflammation.
Jag blev så dålig så min man gav mig stallförbud! Det har ALDRIG hänt..........
Tror ni han var poppis då??? OHHHHHHHH nejnejnejnejjjjjj.
Jag bönade. Bad. Bönade igen. Gav min rådjurs-ögon-blick.
Nej. Nej. Nej
"Behöver du hjälp åker jag ut till Zorro" var hans svar.
Helt iskall. (fast med det varmaste hjärtat som finns).
Jag smygåkte ut på dagarna med mamma så att jag fick pussa på min fina häst.
Hans mule is to die for.
Den är mjukare än bomull och luktar såååååååååååå gott!
Jag kom ihåg att jag inte ens orkade lyfta upp hans hovar när jag hade smygit mig dit...
Jag orkade knappt sitta på pallen inne i stallet. Men vad gjorde det när jag fick vara nära Zorro?
Och min alpha prins kom ju på mig... med några höstrån på strumporna....
ATTANS.
Men han bara log och sa "jag är inte förvånad, du gör allt för vår häst".
Det är verkligen vår häst. Min man älskar Zorro... precis som jag...
Han är vår sagohäst.

 

 

Nu är det dusch, äta, städa, baka på dagens nyårs-agenda!