Att bli förälder innebär också att ständigt känna sig stressad.

Man ska precis sätta sig och äta när ”Muhäääääääääääääääääääää” vaknar helt plötsligt.
Reaktion: Fan, skynda skynda. Stackars makaroner som får sväljas hela.

Man ska byta blöja och klä på den lilla när ”Muhääääääääääää” skriker av hunger...
Reaktion: Ja, ja, ja. Jag skyndar mig så gott det går! Ah, ligg stilla med benen, annars får inte mamma på blöjan. Oooops, nu kom inte lilla tummen med. Bara den sista knappen kvar. Ahhhhhh, stilla!!

Man ska sätta på en tvättmaskin när ”muhäääää” skriker från sin babysitter.
Reaktion: Sortera snabbt, snabbt. Fan, tvättmedel överallt på golvet. GAAHHHHH.

Man ska ska äntligen prata med en god gammal vän i telefon när ”muhäääää” börjar skrika.
Reaktion: STRESSSSS. Kan inte lyssna. Hör bara ett skrik. "Åh, förlåt, vi får prata en annan dag. Jag vet det var flera månader sen sist, jag vet. Men jag måste gå nu." Dåligt samvete. Världens sämsta vän?

Man ska gå ut på promenad och letar efter alla saker när ”muhäääää” skriker innan kläderna ens är på.
Reaktion: Vart är vantarna? Vart är mina gå-skor? Vart är hundens halsband? Helvete! Mamma svettig. Shit, skynda, skynda innan bebis är svettig. Hur kan allt bara försvinna?


The beauty as parents.... ;-)
Att vara föräldrar, vill jag tillägga, är också helt HELT underbart som askungen själv skulle ha sagt.