...som fick komma till ett väldigt, väldigt snällt och fint hem hos prinsen och hans prinsessa.
De började kalla honom för Bubba prinsen.
Dagarna gick.
Valpen blev större och större.
Familjen blev ännu större, det hade kommit en till valp.
En konstig människovalp, sa Bubba?!
Människovalpen döptes till lill-prinsen och tog mycket uppmärksamhet från prinsen och prinsessan.
Det gillade inte Bubba.
Tillslut hade Bubba blivit unghund.
Då blev Bubba jätte jobbig och väckte prinsen och prinsessan om nätterna.
När de satte ner honom i grovköket så började Bubba att gråta och yla.
"Gör jag det så kommer de och hämtar mig, precis som de gör med den där lill prinsen, tänkte Bubba"
Människovalpen sov som en stock. Inte ens den lilla prinsen gick det att väcka...

...hur mycket än Bubba försökte.
Varje natt började Bubba att klia sig, stampa med bakfötterna i golvet och genomföra sin nattliga tvätt.
Detta var inget som prinsen och prinsessan uppskattade då de inte fick sova sin törnrosa sömn.
En natt fick de nog.
"Nej du Bubba, nu får du sova i grovköket HELA natten! Vi börjar imorgon!"
Åh nej, tänkte Bubba. Då får jag ju sova själv?


* * *

 

Kanske ska jag läsa upp denna lilla saga för vår fantastiska unghund?
SLUTA KLIA DIG MITT I NATTEN, VI VILL SOVA!
Gaaah.
Två timmar i natt. TVÅ TIMMAR.

Kaffe. Nu nu nu nu nu nu!
Och by the way, den näst sista meningen är sann.
Nu ska han sova i grovköket från och med idag.