Hejdå mobbning!
Publicerat 2013-01-13 20:59:00 | i kategori EmmaDet som heter mobbning.
Jag avskyr mobbning. AVSKYR.
Finns det något fegare? Det är bara så fruktansvärt lågt.
Och tyvärr finns det ju överallt...
...på arbetsplatser, i skolor, bland idrott och även i stallen...
Jag kommer ihåg när jag var yngre så såg man många gånger hur någon blev utfryst i stallet...
Det fnittrades om någon gick förbi, någon hade fel "stallkläder", sa fel saker.
Jag har aldrig varit med om att inte få vara med.
Men jag glömmer aldrig en tjej som jag i denna berättelse kan kalla för Cathrine.
Cathrine var jättelång och JÄTTE STOR och hon hade världens största och finaste hjärta.
Vi gick i samma klass en termin innan jag flyttade.
Ingen pratade med henne. Ingen i min klass. Ingen.
Förutom jag.
Varenda dag när jag sa "Hej Cathrine" så lyste hela hon upp och hennes ögon glittrade till.
Hon berättade för mig en dag att hon tyckte det var så jobbigt att hon var så "fet".
Det var jobbigt att alla skrattade åt henne, det gjorde ont...
Hon hade en sjukdom som gjorde att det hon åt, tog kroppen åt sig så det blev fett istället.
Hade hon bara pengar skulle hon göra en magsäcks-förminskning.
Hon berättade en annan dag att hon inte hade en endaste vän.
Det hade hon inte behövt berätta för mig, det kunde jag se ändå...
Alla skrattade åt henne när hon gick förbi.
Jag önskar så att alla som skrattade hade tänkt hur mycket de sänkte henne.
Jag önskar också att de hade fått chansen att få se hennes fina hjärta!
I matsalen satt hon dag efter dag med en jättestor tallrik mat för att bli mätt.
Och alla gjorde narr av henne.
Alla skrattade.
Fruktansvärt.
En dag när mina klasskompisar och jag skulle äta, sa en av "coolingarna":
"Haha, ser ni Cathrine? Hon borde verkligen inte äta sådär mycket, vilket fatzo!".
THAT'S IT, tänkte jag.
Jag tog min matbricka och gick direkt till Cathrines bord.
"Får jag sitta och äta med dig?", frågade jag.
Jag glömmer aldrig någonsin det där leendet hon gav mig.
"Gärna, tack".
Vi åt varenda dag efter den där dagen.
Det visade sig att hon inte bara hade världens största hjärta.
Hon älskade djur, hon älskade hästar, precis som jag.
Hon var fantastiskt rolig!
Och hon gillade sport!
Cathrine var fantastisk...
Hon grät den dagen jag berättade att jag och familjen skulle flytta ner till Skåne.
"Emma, du är den enda som har varit snäll mot mig på denna skola!"
Där och då tänkte jag att jag kommer alltid försöka göra allt jag kan för att ta bort mobbning.
Jag ska försöka att skapa ett litet projekt kring detta, som kommer röra stallmiljön...
Det är ju där jag är som mest.
Och vad passar då bättre att se till att inga underbara stallungar blir mobbade?
Jag ska berätta mer om mitt projekt senare!
Håll utkik!
Tills dess så säger vi HEJDÅ MOBBNING!
Va fint skrivet och vad fint gjort!! Har ni ingen kontakt idag?
Förresten du som skriver så vältaligt och fint, har du bloggat förut men tagit bort någon blogg, för det känns för bra för att vara sant att du bara skulle ha bloggat i 2 månader? (inget illa menat).
Jag hatar också mobbning. Tyvärr har jag blivit mobbad själv, men också varit den som mobbat för att få passa in. Men som tur är förändras man och lär av sina misstag. Jag förlorade alla mina vänner i barndomen efter att ha sagt som jag tycker välja att vara jag och försöka att hjälpa andra ist.
Jag tycker du har ett varmt hjärta också, bara det du gjorde visar vilken person du är. Fler som du borde finnas.
Ja för det märks så tydligt att du kan skriva ;)
Ja för det märks så tydligt att du kan skriva ;)
Gillar inte heller mobbing.. Det är hemskt att någon ska behöva utsättas för det :(. Jag har inte blivit utfryst, men har däremot blivit kallad väldigt fula ord när jag gick på högstadiet. Har förträngt mycket av det och tänker inte på det nu för tiden, men i den åldern kan barn vara väldigt elaka.
sv haha ja jag vet inte, jag tror det kanske xD. Känns som ja behöver det för att orka, haha.
Vi har faktiskt inte köpt en enda napp xD. Jag vann de i steriliseringsboxarna och sen resten har kommit ifrån såna gratis babyboxar och esska-napparna fick Jonas av en leverantör han kör ut till på jobbet :).
Åh vad fint skrivet. Jag tror stalltjejer verkligen kan vara en målgrupp att rikta in sig på för att minska mobbing. Det är inte klokt hur mycket fokus som läggs på skitsnack bland tjejerna i stallmiljö (främst ridskolor) istället för att fokusera på det gemensamma intresset - hästarna!
För många år sedan försökte en tjej på dåvarande ridskolan göra mig och en annan tjej ovänner genom att sprida falska rykten. Istället för att tro hennes ord pratade vi med varandra och blev bästa vänner. Idag har vi känt varandra i snart tio år :)
